Åhå måste bara säga

Jag tror jag kanske har hittat min träningsstrategi! I morse ställde jag klockan på 7. Jag är mer morgonmänniska än kvällsmänniska så jag tycker bara det är skönt att gå upp tidigt. Gjorde i ordning frukost bestående av fil med havreringar, hallon, solroskärnor och linfrön samt ett kokt ägg och en kopp kaffe. Detta njöt jag av framför Nyhetsmorgon. Klockan 9 hade jag smält frukosten och trampade iväg till Friskis i höstsolen. Gymmet var nästintill tomt och det var en lugn och skön morgonstämning. Jag ställde mig på löpbandet med bästa träningsmusiken i öronen och satt igång. Körde en halvtimme bara, vilket jag tycker räcker nu i början. Efteråt var jag jättelycklig och hade världens endorfinkick! Tänkte att startar man varje dag på det här sättet så kan dagen bannemej inte bli annat än awesome. Nu är klockan 10.51 och jag har hunnit allt det, plus stretch här hemma och en lång dusch. Jag har aldrig testat att träna på morgonen innan. Eller jo, det där hetsa-iväg-innan-frukost-jobbiga har jag testat några gånger och det har inte gett någonting. Bara varit jobbigt. Det gjorde jättemycket när klockan ringde att jag visste om att jag inte behövde stressa iväg, utan kunde i lugn och ro äta frukost och kolla på TV ett tag. Då var det inte ett dugg jobbigt att gå upp! Dessutom är det nog så i mitt fall att har jag träning inplanerad på kvällen så kan det hända så mycket under dagen. Man får nya planer. Plötsligt ska man fika med någon. Sådana saker som gör att man struntar i att träna istället. Tränar man på morgonen hinner liksom inget komma emellan. Nä, mycket bra. Det här ska jag försöka fortsätta med. Men kan väl inte lova något... Haha.