The end of an era

Mitt liv präglas av en del vemod just nu. Jag har mina sista veckor här hemma nu. På tisdag drar jag. Har börjat hejdå-kalasen och jag tycker inte om dem. Å andra sidan vet jag att vi kommer ses igen, snart. Herregud, jag ska ju bara 23,7 mil. Det är en jämförelsevis kort sträcka.

I söndags dansade vi oss igenom den sista kaninfesten. Den symboliserar lite att sommaren är slut tycker jag. Därför är det så mysigt att vi fick en grym, kul, galen, händelserik och allmänt lyckad kväll! Det är sådana kvällar jag kommer längta tillbaka till och le åt när jag sitter där i höst med den ångestfyllda högen av plugg bredvid mig. Dagarna som återstår hemma är ganska fullspäckade med bland annat två kräftskivor. Förutom packa, rensa garderoben och säga hejdå till alla har jag bara kul grejer kvar. I morgon blir det en sista partykväll i äkta Alingsås-anda på ett tag. Dock har två av kvintetten redan dragit sin kos... På fredag blir det kräftskiva med vänner, och på lördag med familjen + morfar, farmor och faster. På söndag ska jag på 80-middag hos farmor och på måndag ska jag i all packhets försöka hinna med en kort fika med min fina vän Anthon. Vi har inte setts på år och dagar känns det som. Vi har massor att prata om! Nu ska jag fortsätta lyssna på Regina Spektor och läsa bok. Här kommer lite bilder från de senaste bravaderna: